StudiYos
Jag fick många frågor under åren efter min olycka om jag kunde tänka mig att komma och berätta min story och på den vägen blev det att mitt företag StudiYos och föreläsningen ”Kan du vicka på tårna? Då kan du förverkliga dina drömmar!” föddes.
Under årens lopp har förutom föreläsningen både standup och krönikor kommit in verksamheten.
Josefine
Ålder: 48 år.
Bor: i Sala.
Familj: Herman, 13 år
Yrke: Föreläsare, Krönikör & Komiker
Intressen: Standup, teater, umgås med vänner, skriva dikter
Första gången
Jag vaknade på morgonen söndagen den 1/10 – 2000.
Det här var en helt vanlig dag, bortsett från att det var den enda soliga dagen den hösten, men den skulle visa sig bli något helt annat.
Jag gav mig som vanligt iväg till stallet för morgonbestyren där.
Jag fodrade och släppte ut hästar, men innan min häst skulle få komma ut i hagen så skulle jag rida.
Vi skulle bara skritta en kort vända i skogen.
Men längs med vägen låg en lite björk över stigen, jag bestämde mig för att Kingen, som han hette, skulle få hoppa några gånger.
Det var ju det roligaste han visste.
Där slutar dagen att vara en helt vanlig dag.
Kingen blir rädd, sparkar bakut och jag känner hur jag mister kontrollen över både hästen och min kropp.
En stund senare vaknar jag upp och inser att jag är förlamad.
Undersökningarna visade 2 krossade kotor, 2 spräckta kotor,
X antal revbensbrott och en blödning i vänster lunga. Vid de krossade kotorna var ryggmärgen skadad och jag var förlamad från midjan och ner.
Den medicinska vetenskapen talade emot mig.
Läkarna sa ”Dina skador är så omfattande så du kommer aldrig få tillbaka känsel och rörlighet, du kommer aldrig mer att kunna gå.”
Jag var av en helt annan åsikt:
– Jag SKA gå igen!!
Drygt 2 månader senare stod upp för första gången!
Det var inte helt på egen hand och inte på några villkors vis stadigt, men jag stod ändå upp!!
Andra gången
Klockan är 03:45 och jag vaknar med knäna uppe vid hakan.
Benen brinner, och det sticker som om det satt miljontals nålar i dem.
Efter flera samtal med olika läkare blir jag tillslut skickad akut på en magnetröntgen.
Det visade sig att en kota hade gått sönder och i princip helt ätits upp av den infektion som härjade i ryggen efter en operation. De små benflisor som fanns kvar hade tryckts in i ryggmärgen då jag la mig på röntgenbritsen och förlamade mig ännu en gång från midjan och ner.
Beskedet var som ett knytnävsslag i ansiktet!
Där börjar kampen för att lära mig att gå, för tredje gången i mitt liv…
